Medeltidens litteratur

Wulfila:

Typiskt för medeltidens litteratur är Wulfia för att han översatte bibeln från det grekiska språket till gotiska som var ett östgermanskt språk, det vill säga medeltida Ungern. På den tiden så betydde bibeln väldigt mycket för de trogna, kristna folket.

Wulfia ”den lilla vargen” som han var kallad. Översatte bibeln från grekiska till sitt rikes språk, Gotiska. Dessutom så standardiserade han det gotiska alfabetet. Wulfias översättning har bevarats och kallas Codex Argenteus eller Silvervbibeln. Wulfia var en fredlig ledare som försökte uppnå harmoni.

Nibelungenlied:

Nibelungenlied är typisk för medeltidens tidsperiod för att det är ett epos som baseras på hjältar och är dessutom handskriven. Dikten är indelad i 39 avsnitt med cirka 2400 verser och är dessutom sångbar som är väldigt typiskt för tidsperioden.

Eposet upptäcktes år 1755 i Hohenems men är betydligt äldre. Det består i två stycken olika delar och i den första delen står berättelsen om hjälten Siegfried och i den andra stod det om Kriemhilds hämnd på Siegfrid. Siegfred är då sonen från den holländska kungen Sigismund, Siegfred hade tre bröder.

Hildebrandslied:

Är från slutet på 700-talet och är typisk för medeltidens litteratur för att det är en hjältesaga eller sång som är skriven i versform. Texten är såklart handskriven.

Texten handlar om den tyske hjälten Hildebrand och sin son Hadubrand. Eposet är skrivet i en allittererad form. Texten beskriver när fadern och sonen skiljs åt när fadern flydde med Dietrich. Han lämnar kvar både mamman och sonen i Tyskland.