Språkhistoria

De dödas bok:

Typiskt för den tidsperioden (1500 f.Kr.) är de dödas bok för att boken handlar om livet efter döden. Folket på den tiden alltså, egypterna använde boken oftast vid begravningar och olika ceremonier som var populärt just då. Begravningen var den största ritualen man gjorde.

Boken handlar om olika instruktioner och ritualer man utövar på och under begravnings ceremonierna och man gjorde ett urval på hur fattig eller rik man var.  Vissa formler var gåvor till gudarna medan andra skulle se till att man kunde gå, eller att man inte dog i efterlivet.

Rigveda:

Typiskt för den tidsperioden är Rigveda för att den är väldigt religiös och är väldigt ålderdomlig. Rigveda är ett slags hymnförsamlig som är väldigt typiskt för den tiden för att i sångerna stod det hur man skulle leva sitt liv och det var grunden till en hinduistisk tro.

Boken förklarar mytologin av religionen.  Rigveda anses ha 1028 olika psalmer av olika gudar.  Många av dessa hymner var avsedda att sjungas under särskilda religiösa ritualer, men speciellt uppoffringar. Som handlade oftast om berättelser eller gärningar av de hinduistiska gudarna.

Gilgamesheposet:

Typiskt för den tiden är då framförallt kilskriften som man använde sig av när man hackade fram Gilgamesheposet. Eposet är skriven om härskaren Gilgamesh och det var vanligt på den tiden att man hyllade sin härskare med sin tapperhet, mod och kraft på något konstnärligt sätt.

Eposet handlar om Gilgamesh som härskade i staden Uruk som sedan möter den jämnstarka naturbarnet Enkidu som kom från vildmarken. sedan blir de vänner och drar iväg på äventyr tillsammans.